Hösten 1993 var det dags att resa ut igen och denna gång arbetade jag med det svenska fältsjukhuset i Somalias huvudstad Mogadishu där jag tillbringade tre månader tillsammans med 150 andra likasinnade. I sommar valde jag ett något lugnare resmål och tillbringade två veckor i Odessa, Ukraina, för att intensivstudera ryska. Även om jag inte på något sätt vill påstå att jag hann lära mig ryska på denna korta tid så var denna vistelse positiv på alla sätt och vis. Jag kan varmt rekommendera ett besök i denna, en gång så välmående och vackra stad.

Lägg ihop allt detta och jag vill hävda att jag har en bred, om än något brokig livserfarenhet som inte många andra riksdagskandidater har med sig i ryggsäcken. Det är min bestämda uppfattning att denna livserfarenhet är en bra grund att stå på när man skall ta ställning i olika frågor.

Till att börja med så har jag varit moderat i alla dagar - något annat parti har aldrig varit aktuellt för mig. Skälet till detta är helt enkelt att det finns inget annat parti i svensk politik som på samma sätt bejakar och respekterar den enskilde individens rättigheter och möjligheter. Grunden till detta är min inställning att politiken måste begränsas - ju mindre social ingenjörskonst vi får, ju mer enskilda individer får rå över sina egna liv, desto lyckligare kommer alla att vara. Politiken måste sålunda inte bara bli bättre, den måste också bli mindre. Att jag numera är partilös ändrar inte min grundinställning och jag är naturligtvis oerhört glad över att Alliansen behöll regeringsmakten.

Mitt stora intresse är utrikespolitiken, det står lite mer om detta på annan plats, i övrigt har jag intresserat mig för hälso- och sjukvården, kommunikationer, energi och, alltmer under den senaste tiden, frågan om de mänskliga rättigheterna.

Emellertid är det inte alla som tycker så och jag har haft svårt att komma fram. I ungefär tjugo års tid har jag varit ersättare i riksdagen, men under denna tid har jag bara tjänstgjort i sammanlagt fem veckor. Vid sju provval i följd har jag placerats på valbar plats av medlemmarna men inte mindre än tre gånger har jag flyttats ner. I år petades jag på samma sätt från min 4:e plats till sjunde plats och då fann jag för gott att ge upp. Jag kan inte fortsätta att kämpa emot de styrande krafterna längre. Jag vill i alla fall tacka alla som har stött mig under alla åren och jag kommer äver i fortsättningen att tycka till i olika frågor. Numera dock som partilös.